Den första november började det att snöa här, sen slutade det inte på ett par veckor.. Vi blev lite tagna på sängen, eller snarare i trädgårdsmöblerna som fortfarande står framme, av vintern i år. Överrumplad av de plötsliga snömassorna har det blivit många mornar då jag sjöblöt av svett plöjt mig genom knädjup snö till hagarna med hästarna, fullt övertygad om att jag egentligen är ute på nån slags arktisk polarexpedition. Snöslungan har varit på lagning så jag hann helt enkelt inte med att röja undan. Lägg sedan på nån vecka med 20 minusgrader på det och alla trodde vi hade hamnat i mitten av januari. Men, det var fortfarande november och det blev en kämpig månad, rent fysiskt i alla fall. Att man sen slapp det värsta novembermörkret och slirande på blankpolerad döds-is för att istället gå runt inbäddad i fluffig, gnistrande pudersnö gjorde nog däremot susen för psyket😊 Pulsar helt klart hellre i snö än i lera, alla gånger. Dagen till ära får man brotta sig ut genom dörren för att sen direkt blåsa omkull i full storm. Aja, det är bara att resa sig, svära högt och gilla läget. Är det vinter så är det. Och snart är det ju jul!! Här har det julpyntats i flera veckor redan, granen är på plats och julmusiken sprutar ut ut högtalarna. Vi är riktiga julgrisar i den här familjen, ju juligare dess då bättre. Det är väl bara mänskligt att försöka mota bort det värsta mörkret och göra det så mysigt som möjligt hemma i sitt lilla gryt tänker jag. Pynta, baka, tända ljus, repeat. Vad hände med pilgrimmen?Det slog mig härom dagen att det var precis ett år sedan vi fick ett oväntat besök här på gården. Undrar så hur det gick för honom, "pilgrimen" som cyklade med allt han hade och ägde från Belgien upp genom Skandinavien mot Trondheim. Kom han någonsin fram? Hittade han vad han sökte eller blev allt en enda stor besvikelse? Jag hoppas verkligen att han mår bra. Glad att det inte är i den här stormen han ger sig iväg på cykel över fjället... SorgNovember förde förutom en jävla massa snö även med sig både glädje och sorg. Glädje i middagar hos grannarna, Ninas dansuppvisning, turnéavslutning för Magnus med Jesper Lindell på hemmaplan, en ny ridkappa som håller värmen i -20 (hurraaaa!!) och glada barn som räknar ner till jullovet. Men också en oväntad och oväntat stor sorg. En eftermiddag fick jag besked om att Eros, mitt hjärtas häst som jag red när vi bodde kvar i Stockholm, hastigt hade gått bort. Vid en ridtur i skogen hade han blivit tokig och slängt av sin ryttare, vilket han aldrig gjorde annars, han var en gentleman. När hon sen hittade honom efter några minuter en bit bort i ett dike hade han redan dött. Antagligen hade något brustit i kroppen, kanske kroppspulsådern eller kanske en hjärnblödning, vi vet inte. Han kände nog på sig att något var fel, därför slängde han av ryttaren. Jag blev så sjukt ledsen när jag fick höra det, tårarna sprutade i flera dagar. Orimligt kan man tycka, det var ju inte ens min egen häst. Men han var väldigt speciell och jag tillbringade otroligt mycket tid med honom (kanske tom mer än med min familj😬) under 5 års tid och var med om en fantastisk utveckling av en ljuvlig varelse. Man kan upprätta starka band med ett djur under den tiden. Och nånstans önskade jag nog att jag någon gång skulle ha möjlighet att köpa honom och ta med honom hit. Han var mina drömmars häst helt enkelt. Fina Eros, vila i evig frid❤️ Äh nu börjar jag nästan grina igen. Hur som helst, hästhimlen har fått den starkast lysande stjärnan. Nu räknar vi ner dagarna till julledigheten. Hoppas hinna vila mina trötta muskler lite och bli uppassad av mina små tomtenissar. God Jul!
