Jag får ofta frågan om jag inte saknar vårt förra liv i Stockholm och om jag verkligen trivs med vårt nya. För det är ett nytt slags liv nu. Från att bo i en villa i söderort, jobba med mode PR och ha ett brett utbud av nöjen runt knuten till ett stillsamt liv på landet där gårdsbestyr och hästskötsel upptar den största delen av tiden. Det ÄR en stor skillnad. Och visst, ibland när jag går här och fixar med något ute när det blåser full storm, med mössan nedtryckt över ögonen iförd klumpiga stövlar och en skitig ridkappa kan jag väl känna att, fan vad skönt det vore att slinka in på ett café nu i min tunna, snygga yllekappa och skriva på nån pressrelease eller planera ett event medan man iakttar alla människor som rör sig utanför på gatan. Blandningen av snabba puckar, förhandla om arvoden, polerade ytor och att ständigt hålla sig uppdaterad på precis allt och alla i den digitala världen. Jag ska inte hymla om att det ofta var väldigt roligt, jag sysslade ändå med det i 14 år. Men det var också otroligt dränerande emellanåt och många gånger, måste jag erkänna, trodde jag inte alls på det vi jobbade med över huvud taget. Känslan av att man pysslade med totalt oviktiga och banala saker var ibland rätt jobbig. Vilket det såklart egentligen inte var, det spelade roll för de företag man jobbade med. Men nu när man fått lite distans till det livet är det inte saknad jag känner, jag känner mer att jag är färdig med det. Och det är en rätt skön känsla.[caption id="11481"] PR kvinnan som sadlade om. Bokstavligt talat.[/caption]Men med det sagt behöver det ju inte betyda att man behöver utesluta allt som ens tidigare liv innebar. Jag är fortfarande 50% cowgirl och 50% supersnofsig dressyrryttare (för att dra en klockren parallell😄)och har lika mycket skit under naglarna som välpolerade ridstövlar. Förut var det lugnet, naturen och djuren som var tillflykten i ett uppskruvat storstadsliv, nu är det tvärt om. Gott så.YtligheterFör nu längtar jag som sjutton till slutet av april, då det blir två helger i storstan med allt vad det innebär och två olika megafester. Då jäklar ska russinen i kakan plockas ut! Det ska drickas drinkar med vänner som jag inte träffat på lääänge, tokfira en nybliven 40-åring och dansas på årets alltid bästa och bjussigaste fest, Elle Galan. Behöver jag säga att jag har en mindre klädångest? Det brukar jag aldrig ha, men nu har jag liksom fallit ur loopen en aning och vet inte riktigt vad jag vill😁 Ordnar sig alltid, det finns några säkra kort i garderoben (varav hälften fortfarande ligger i flyttkartonger😬👍🏽) och kanske kostar jag på mig något nytt, det var länge sen nu, nåt som ligger riktigt långt ifrån funktionsplagg och ridkläder!Nu önskar jag en trevlig helg med min absoluta favoritlåt (och min favoritlivsfilosofi) av Kurt Vile 🤙🏽
