Så var sista helgen som Stockholmsbo här! Det blir faktiskt till att packa in i det sista, bortsett från en avskedsmiddag ikväll hos goda vänner, sen är det fortfarande lite jox som ska stuvas ihop. En bra grej i processen att skiljas från huset är att själva hjärtat i hemmet, alltså de saker man älskar och har relationer och minnen kring, sakta med säkert monteras ner och packas ihop. Kvar blir egentligen bara skalet, det som ligger i kartonger, möbler, skivor, tavlor etc är det som har skapat vårt hem. Och det är väldigt bra för en som jag som har varit så kär i huset. Egentligen kanske jag var kär i vårt hem som vi skapat inuti huset? Nu längtar jag i alla fall till att få komma på plats och börja packa upp så smått på gården. Även om huset där måste totalrenoveras så får man göra det man kan för att få det lite mysigt då vi ändå ska bo i det som det är över vintern. Kanske går loss med en hink målarfärg ändå, vi får se.. [caption id="attachment_11276" align="alignnone" width="774"] Texas har packat ihop sitt pick o pack, redo för nya äventyr![/caption] Att ta farväl Barnen har gjort sitt för att försöka hinna med att säga hej då till så många kompisar som möjligt under de senaste två veckorna. Tuffast är det förstås för den äldsta som har ett så tajt kompisgäng här, men även minstingen har varit lite fundersam över att de faktiskt inte kommer att ses lika ofta som vanligt längre. Hon är även lite orolig för att hon inte ska ha några kompisar att leka med på rasterna, lilla gumman. Men jag har förklarat att det antagligen kommer bli precis som när hon började förskoleklass. Då kände hon inte mer än typ 2 andra barn i klassen. Men det tog inte mer än en dag så hade hon flera nya kompisar! För henne är det en stor trygghet att syrran och kusinerna ska gå i samma skola, då har hon i alla fall någon hon känner i närheten på dagarna. De börjar inte skolan förrän den 25:e där uppe så vi hinner faktiskt bo in oss lite innan dess, skönt. [caption id="attachment_11277" align="alignnone" width="768"] Lycka när kompisar har båtar tycker Nina! Här med kompisen Ebba på en tur på Mälaren härom kvällen.[/caption] Att sakna eller inte sakna, det är frågan. Många frågar mig vad jag kommer att sakna mest när vi flyttar. Jag kan faktiskt inte komma på någonting. Bortsett från det självklara då som kära vänner och bekanta plus att våren kommer tidigt till den här delen av landet (jag är liiite av en soldyrkare, Lejon som jag är). Det är förstås svårt att sakna något som man just nu kanske tar för givet, det lär väl dyka upp grejer som man kommer att sakna sen när man inte har dem längre. Men på det stora hela, inget. Vi kommer ändå att åka hit emellanåt, i jobb eller för skoj skull och då får man väl passa på att göra sånt som man har saknat då i så fall. Sen har jag mer eller mindre hotat folk att de måste komma upp och hälsa på oss haha! Annars jävlar. Vad jag INTE kommer att sakna är lite lättare; trängsel och tunnelbanan. Antalet timmar jag spenderat under jord ihop trängd med en massa främlingar, alltså ni vill inte veta. Den är väldigt effektiv för att ta sig längre sträckor och superbra för att minska biltrafiken såklart, men fy fan så själadödande det är att åka. Hua. [caption id="attachment_11278" align="alignnone" width="768"] Sista tunnelbanefärden kanske? Ingen trängsel idag men fortfarande lika deppigt.[/caption] Stockholm i mitt hjärta ändå Men visst blir man lite melankolisk ändå (det är jag iofs jämt, men lite extra nu då när det börjar dra ihop sig). Vackra Stockholm har varit mitt hem i drygt 20 år. Här har jag levt rövare ordentligt i stadens nattliv, haft galet roligt, träffat både underbara och elaka människor, jobbat jäkligt hårt både fysiskt och psykiskt, träffat mitt livs kärlek, fött två friska barn och sett dem växa upp till små, fina människor. Jag ÄLSKAR mångfalden, ibland känns det som att hela världen sitter runt om en på väg hem på Röda Linjen mot Norsborg. Alla människor med sina historier och erfarenheter.. Det finns mycket som är trasigt också, men det har lärt våra barn att vara ödmjuka, empatiska och att vara vänlig mot alla man möter, eftersom man inte vet vad de har varit med om. Storstaden är som den är, vacker men brutal, och det finns såklart både underbara och vidriga saker med den. Tacksam för att ha haft turen att träffa så många fantastiska människor, det är genom vänskapliga relationer jag har tagit mig fram till där jag är idag. Så TACK för det Stockholm, tack för att du är en jäkel på att sammanföra så många fina människor! Men nu ska det bli skönt att komma upp till ett lite lugnare och mer glesbefolkat ställe hahaha! Hoppas ni får en finfin helg :) [caption id="attachment_11281" align="alignnone" width="800"] Stockholm när hon visar upp sig från sin bästa sida, vid Stora Skuggan på Djurgården.[/caption]
