Hello, jag är tillbaka!! Tre månader senare.. Till mitt försvar, det har varit en jäkligt jobbig och lång vinter. Min taktik att snabbspola förbi det hela tycker jag ändå var ett smart drag!😄 Som om december till mars inte har existerat, poff! Skämt åsido, livet har i allra högsta grad ångat på, men kanske mest på rutin. Vintern var tuff, men nu ser man äntligen ljuset igen och energin är långsamt påväg tillbaka. Jul och nyår hemma med familj och vänner susade förbi. Januari och februari var långa och gick helt och hållet på rutin, förutom att det blev en del konserter. Hästarna mår bra och tränas för att vara i ok form inför tävlingssäsongen. Vi har köpt en begagnad hästbuss så vi lättare kan ta oss iväg på tävlingar i vår och sommar. Hittills har vi lånat eller hyrt släp och en lättare bli för att kunna köra lagligt (vår vanliga bil är för tung för att dra släp på vanligt b-körkort) men det har varit rätt krångligt. Så jag är superglad för lilla bussen! När Magnus är på turné i sommar kan jag packa in alla djur och ungar i bussen så vi kan kuska runt själva på tävlingar. Inte för att vi åker så långt, Sundsvall är väl smärtgränsen, men ändå!😊 Lilla bussen!Iskalla näsor och tår, nyårsoutfit och vardagsbestyr. Fyra konserter har jag i alla fall hunnit med, rätt bra jobbat ändå för att vara stationerad på vishan! Magnus, Jesper, Israel Nash och Christian Kjellvander. Alla helt lysande och helt avgörande för själen. 📸Bilden på Magnus är tagen av fotograf Anders Johansson, övriga är mina. Melankoliska vårkänslorNu är våren ändå äntligen inom räckhåll. Det är fortfarande meterdjup snö och nätterna är kalla, men ljuset är tillbaka och man vet att det snart kommer att bli varmare. Ändå ligger det som en melankolisk slöja över allt. Jag har hjärtat utanpå på nåt sätt, känslorna utanpå, vet inte vad det är. Antagligen är det för allt och ingenting på samma gång. En morgon låg det ett ganska magert rådjur inne i höförrådet. Inget konstigt med det, de söker skydd där ibland när det är kallt. Men det här djuret höll sig kvar hos oss och var inte alls rädd eller skygg. Hon gick och la sig lite här och där och vilade under ett par dagar, åt lite av en hösilsagebal vi ställt ut. Så en morgon hade hon lagt sig precis vid husknuten och reste sig inte upp när jag kom närmare. Jag lät henne vara men när hon låg på precis samma sätt några timmar senare förstod jag att hon var på väg att ge upp, hon blev bara svagare och svagare och låg med ena frambenet i en konstig vinkel. Vi ringde efter en eftersöksjägare för att hon inte skulle behöva lida, men när han dök upp framåt eftermiddagen hade hon redan somnat in. Jag hade lyft försiktigt på henne och rättat till benet i normalt läge, lagt en tuss hö som huvudkudde och lät henne vara i fred. Då var det som att hon slappnade av, lade ner sitt huvud i höet och några minuter senare hade hon slutat andas. Det är ju helt naturligt, rådjur lever inte så många år och vintern har gått hårt åt dem eftersom de inte har fått tag på tillräckligt mycket mat under lång tid. Men ändå var det så sorgligt att se henne bara ligga där och dö utan att man kunde göra något åt det. Lite som en metafor för all skit som händer som man känner sig helt maktlös inför att kunna påverka.. Det var i alla fall en fin dag, solen sken och allt var stilla, hon fick somna in i lugn och ro. 10 år!Så helt plötsligt är Nina 10 år! Firades på födelsedagsbarnets begäran på ett Indiskt hak i stan. Ofattbart att tiden går så sjukt fort. Samtidigt - väldigt roligt att se barnen växa och bli egna starka individer. Så stolt över båda tjejerna som är snälla och roliga, kämpar på i skolan och med sina hästar plus att de klarade omställningen att flytta hit upp så pass bra. Nu har man verkligen inga småbarn längre.. Den här bebistiden har jag nästan glömt bort😭 I väntan på att våren ska braka loss ordentligt här ska vi faktiskt åka till Paris med barnen och några vänner. Det ska bli otroligt kul! Men också nojjigt att lämna hästarna hemma. Även om de blir väl omhändertagna av släkt o vänner här hemma är jag alltid nervös för att det ska hända något när man är borta. Obotlig höns(häst)mamma.. Ska försöka njuta ändå, möta våren i Paris!! Ska skärpa mig med uppdateringen också. A bientot!
