Gaaah, jag blir tokig på mig själv! Egentligen borde jag sitta och plugga till två olika prov men jag gör precis allt annat än det jag ska. Vattnar blommor, pysslar med hunden, småäter, planerar saker (och bloggar), men har inte öppnat en bok på flera dagar fast att jag borde. Hur kan det vara så svårt?! Känner mig som en tonåring och hittar på ursäkter för att ta tag i något annat. Jag jobbar bäst under press och med kniven mot strupen i tighta deadlines, men det skulle ju inte skada att ta god tid på sig nu när tillfälle ges. Hopplös är jag. Det kryper i kroppen och jag far runt som en osalig ande i huset, har liksom en orolig känsla i magen.. Är det våren eller otålig väntan på något? Kanske både och, jag vet inte, jag kan i alla fall inte koncentrera mig. Kliar det i fingrarna kan man ju alltid rensa bland gamla smycken. Jag beställde ett smyckeskrin som är right up my alley, kom i går. I brunt skinn och spännet är i form av en liten stigbygel, sååå nördigt och fint!! Finns hos Dequestrian by Oldfors som drivs bland annat av Natalie Oldfors, dressyrryttare i landslaget. Hon vet vad som går hem hos en hästtok! Jag vill ha allt!! Smyckeskrin och en liten värmeljuskopp fick det bli, till att börja med i alla fall hehe.. Se så de trivs däri, mina fina smycken. Ljushållare med ett litet miniatyrbett. Hur gulligt?!! Men det var ju definitivt inte det jag skulle hålla på med som sagt. Får väl göra ett schema till mig själv och följa det slaviskt kommande två veckorna så jag inte sumpar proven. Då skulle jag bli ännu mer orolig i själen. Snart är det påsklov också, här går det undan. Eventuellt åker vi upp till Jämtland, vi får se hur läget är då. Jag längtar till fjällen. Behöver inte nödvändigtvis åka utför, jag är nöjd bara jag får komma upp lite på en fjälltopp. För två år sedan var det en sån där kanon påsk, med strålande sol och ett par plusgrader. Då turade vi upp till Holmsjön i Jämtlandsfjällen, precis vid norska gränsen, på längdskidor. Amazeballs, 2,3 mil av total stillhet. Det var inte en kotte förutom vi och släkten där. Skönt med lite draghjälp av syrrans hund när det var uppför. Vi får se om Texas pallar med en sån här tur. Annars får han åka skoterpulka med de minsta barnen :) Det kanske är precis det jag behöver, några dagar av total stillhet för att hitta ro i kropp och själ igen. Om inte får jag ta hjälp av de här två som har blivit proffs på att ligga och dra sig på mornarna, i sängen eller på golvet det verkar kvitta! Nu är det snart hämtning på fritids så det blir väl inget läsande idag heller.. Men i helgen då jävlar! Eventuellt.
