Den 2:a februari var det Groundhog Day. Jag har ingen som helst anknytning till det, förutom att jag gillar filmen, som på svenska heter "Måndag hela veckan". Lite så känns det nu nämligen, måndag och fredag hela veckan. Alla dagar känns likadana och veckorna går så fort att jag knappt hinner uppfatta att det är några andra dagar än typ just måndag och fredag. Är det nån fler som känner igen sig i det? Det har ju givetvis att göra med stiltjen i livet generellt just nu. Inte så många frilansuppdrag att fokusera på, inget speciellt planerat (givetvis), man går i samma rutinmässiga spår hela tiden och dagarna ser väldigt likadana ut. Jag vet att man inte kan förvänta sig så mycket annat i och med pandemin vi lever i, men jag börjar bli rastlös samtidigt som att jag tycker att tiden springer iväg! Jag har så många tankar och planer i mitt huvud som jag vill få igång men det går inte. Barnen bryr sig inte nämnvärt, de är rätt nöjda med sina rutiner med skola, fotboll, ridning, dans och teater. Och det är ju bra. Jag är väl lite av ett kontrollfreak antar jag, som inte gillar en osäker framtid. Jag vill göra upp planer och sen fullfölja dem. En som inte bryr sig ett smack om något annat än att få gå ut: Bra att jag har projektet med körkort i alla fall, det tar ju också sin lilla tid. Idag körde jag min 3:e lektion och fick köra både rondeller, en snutt på motorväg och parkera i garage. Så nöjd! Jag har gett mig fan på att ha det där körkortet innan sommaren för då är det jag som ska vara turnéchaufför åt familjen Carlson! :) Se, där har vi åtminstone en plan som jag ska försöka ro i land, det var ju bra. Vi har redan börjat kolla på möjligheterna med en liten turnésväng på västkusten i sommar. Allt beror såklart på hur världsläget utvecklas, men man kan åtminstone börja prellboka vissa grejer så smått. Målbild sommar 2021 (klipp in mig i förarsätet och lite mer sol bara!) Det är svårt att hitta inspiration såna här dagar tycker jag, när både kropp och hjärna känns trött och nästan blasé. Men det är väl bara att ha lite is i magen och tålamod. Förr eller senare händer det nog något som får en att kvickna till lite och inspirationen återvänder. Tills dess är det väl bara att ta dagarna som de kommer och göra det bästa man kan av det man har! Och lyssna på bra musik: https://open.spotify.com/album/1vRxjcJpuE6MxaDwvDcldB?si=49s-vEkrQ36REQEDKPdjeg
