Nu börjar man märka av att dagarna blir längre, ljuset dröjer sig kvar liiite längre för varje dag. Hurra! Man får vara glad för det lilla. Det har varit rätt intensiva veckor här med jobb, trasiga hagar som ska lagas och allt möjligt tjafs. Känner mig helt urlakad och trött så det här extra ljuset som börjar märkas av är väldigt välkommet. Behöver energi. Rätt som det är känner jag mig gammal! Tittar mig i spegeln och konstaterar att jag ibland ser ut att ha åldrats flera år på typ ett år? Är det bara winter gloom eller är det fritt fall från och med nu?🤪 Fyller 44 år i sommar men det är väl ändå inte gammalt eller? Anyways, man får väl hoppas att ljuset även piggar upp fejset lite framöver🌞 Det var en helt sjuk solnedgång för några dagar sen. Så vackert! Eftermiddagsljuset i vardagsrummet.Good enough?Får en sån lust att fixa till det hemma också när ljuset återvänder. Det finns maaassor att ta tag i när det gäller både huset och stallet (och hagarna, ja överallt faktiskt🙄). Men hur ska man hitta tid och framför allt hur ska man ha råd att göra allt man vill? Rätt som det är blir jag tokig och vill fixa allt på en gång men samtidigt känner jag att man ska vara nöjd med det man har. En sak som jag märker har förändrats sen vi flyttade hit var den ständiga tanken på att allt i hemmet ska hela tiden ska vara top notch. Är den tanken på perfektion ett storstadsfenomen eller är det för att jag lite lämnade den typen av livsstil bakom mig när vi flyttade hit och jag fick annat att tänka på (läs hästarna som tar upp i princip all ledig tid och pengar)? Missförstå mig rätt, jag gillar fortfarande att ha det fint och mysigt omkring mig, gillar att fixa och piffa hemma och att omge mig med fina saker. Men det där med att allt ska va så jävla dyrt och perfekt har jag lite tappat intresset för. Den perfekta ytan börjar kännas så ouppnåelig och därmed ointressant. Ja vårt kök är sjukt slitet och nedgånget, men det är stort och ljust och det funkar. Så det kanske får va lite slitet ett par år till framöver då. Eller är det kanske ett Instagram fenomen? Jag börjar bli mer och mer ointresserad av att se folks perfekta och påkostade hem, middagar och garderober för jag vet att det är just ouppnåeligt för en oöverskådlig framtid faktiskt. Det som förr kanske kändes inspirerande har nu blivit ointressant. Är det bara jag som känner så? Nu blir jag mest inspirerad av musik, böcker och instakonton som har en annan approach. Börjar bli cowgirl på riktigt kanske😄 Känns befriande på nåt sätt, att lämna det där lite bakom mig, den ytliga perfektionen. Och istället fokusera på det som är på riktigt. Här är något som är på riktigt och som i sig är lite inspirerande. Mina arbetshandskar! Ett par skinnvantar från Hestra, typ 20 år gamla. De har varit med i ur och skur!Trolla med det man harDet är lite av en sport att trolla med det man har också, vilket gör det lite kul. Att fixa fint hemma, fixa sig själv fin och vara nöjd ändå med det man har. Jag är faktiskt en jäkel på att trolla med det som finns och det hoppas jag kan inspirera någon. Jag ser det som att man är bra på styling, det må vara att det kanske är gamla plagg eller billiga saker men lägger man till en liten detalj kan det ändra helheten. Och kom ihåg! Pengar kan inte köpa stil och bra stil behöver inte betyda dyrt😉 Gammalt och nytt om vartannat, men det hänger ihop.
