Sportlov? Not so much.. Här har ni en som legat däckad i någon form av maginfluensa i två dygn. Tjoho. Vi hade inte planerat något speciellt iofs, vi har lite att göra så Nina går på fritids i tre dagar. Men vi hade ändå tänkt ta några extra lediga dagar och hitta på något mysigt på hemmaplan. Jag är sällan riktigt sjuk, särskilt nu under det senaste året när man har varit extra noggrann med handtvätt och handsprit. Därför blev jag så förvånad över den här plötsliga och ganska brutala slängen, har verkligen legat helt utslagen. Jag kan inte riktigt hantera att vara sjuk heller, jag får ångest av att vara helt oproduktiv och mår ännu sämre. Vilket gör att jag måste vara riktigt jäkla dålig för att hålla mig i skinnet och ta det lugnt. Och det kan man lugnt säga att jag var nu. Idag mår jag mycket bättre som tur är, så förhoppningsvis är allt som vanligt imorgon igen. Fredagen och helgen var i alla fall fin fram tills att jag blev sjuk. Vårvärme och hopp om livet. Städade lite i trädgården och på balkongen så man kan sitta där och lapa lite sol. Texas ligger mer än gärna på balkongen som badar i sol under vår- och sommartid. Växthuset rensades ut på lite gamla döda växter. Längtar tills man kan börja odla igen! Har beställt lite fröer som kommer nu i veckan så vi kan börja försådden inne. Tomater, gurka, chili, paprika och zucchini till att börja med. Så fort det blir lite vårvärme börjar jag rota efter sommarfavoriter i garderoben! Tänk när man kan gå ut barfota iklädd endast detta igen, längt!! Hann med en stund på tu man hand med maken också! Vi skaffade barnvakt och gick på Riche och åt en tidig lunch. Otroligt mysigt, dels för att man aldrig går ut längre och dels för att vi har mååånga roliga minnen från sena nätter där. Kul att prata med gamla bekanta som jobbar där och äta god mat i lugn och ro. Vår äldsta tjej, Ella, får i alla fall några härliga fjälldagar på lovet. Hon följer med en klasskompis och hennes mamma till Vemdalen. Jag är givetvis fruktansvärt avundsjuk! Hon börjar bli så stor nu Ella, fyller 13 år i höst men känns äldre än det på något sätt. Tuff, stark, ansvarsfull och sköter sig nästan själv. Åker lätt själv till ridning och fotbollsträningar, tar pendeln till en kompis hästgård och det ena med det andra. Kanske är det rätt bra att ha lite skinn på näsan redan innan man blir tonåring? Man bävar ju lite inför den "riktiga" tonåren, det verkar onekligen vara ett tuffare klimat nu än när man själv växte upp.. Stolt över henne är jag i alla fall, en snäll men självständig och cool tjej.
