För prick 1 år sedan rullade flyttbilarna in (gigantiska lastbilar..) med allt vi äger och har, på gården i Ås. Två dygn på rull från Mälarhöjden, sen var allt framme. Nycklarna hade jag fått dagen innan för att baxa in lite "bra att ha saker" från Clas Ohlsson och våra resväskor med lite kläder. Det är HELT SJUKT hur fort det här året har gått. Jag kan inte ens beskriva med ord, har aldrig varit med om något liknande. Men det har väl att göra med allt nytt, alla nya rutiner som ska sättas och inte minst allt dagligt jobb det innebär att ha en gård med djur. Erkänner att det tar mer tid än jag trodde och man kommer aldrig, aldrig att bli helt färdig🤪 En gigantisk lastbil med släp kom inrullandes med vårt bohag. Första kvällen i huset som skymtar bakom grannens havrefält.Och vilket första år det blev! Tänker inte försöka mig på att sammanfatta det mer än att det blev bra. Jag hade liksom inga förväntningar. Var inställd på att göra så gott man kan med allt och hoppas på att allt skulle lösa sig till det bästa. En hel del jävlar anamma och lite tur, och det blev riktigt bra. Tre hästar, ett körkort och renoveringen av övervåningen med tillhörande badrum hör väl till de roligaste (och dyraste😬) händelserna. Glada barn som trivs på skolan och har fått nya vänner är de absolut viktigaste händelserna. Upptäckten av otroligt snälla och roliga grannar, vilken bonus! Familjen runt knuten som hjäper till och som vi älskar att hänga med. Utropstecknet står mother nature och vädret för, som är vad ska jag säga, minst sagt omväxlande. Ena dagen står man och slåss och svär åt stormvindar med isregn från sidan och andra dagen får den milsvida utsikten över prunkande fält, spegelblank sjö och rosatonade fjäll en att tappa hakan av hur vackert det är. Här känner jag mig inte instängd, lugnet och friheten är påtaglig. Det blev bra❤️ Ibland är det löjligt vackert, nästan som en teaterkuliss. Och ibland får vinden en att bara vilja vända rumpan mot den!Den sorgliga dagenLivet med djur betyder ju också tyvärr att någon eventuellt går bort lite för tidigt. Som jag nämnde i tidigare inlägg kom den sorgliga dagen i måndags då Legolas behövde tas bort. Det kom inte som någon överraskning och det var inte ens vår häst, men det var så otroligt sorgligt..💔 Han har liksom varit med jämt och varit läromästare till både mina och syrrans barn. Sedan bodde han hos oss här på gården en period förra året och lyste upp stallet med sitt gulliga lilla fejs och glada gnägg. Han blev i alla fall aldrig riktigt bra efter sjukdom och hade ont i både ben och hovar. Kunde inte ens gå ut i hagen, och det är inget liv för en häst att bara stå i en box. Så det jobbiga beslutet var att han skulle få vandra vidare. Sorgligt för barnen också givetvis, men också fint att vi kunde ta farväl av honom tillsammans och se att han ändå var glad in i det sista. Lilla gulliga, snälla, busiga Legolas, tack för allt. 18 år blev han.Och så en bröllopsdag på det!Silkesbröllop minsann, 17 år som gifta idag jag och Magnus, how about that! Firas dock på varsitt håll i landet. Jag är hemma med Nina och djuren och han tog med sig Ella till Göteborg för att se Håkan Hellström. När vi träffades 2001 hade Håkan precis slagit igenom och var ute på turné med sitt sjömansband och Magnus var med och körade för skoj skull. Alltså the stories I´ve got sen den tiden, ni skulle bara veta!😜 Så kul vi har haft genom åren. Det kanske det som är nyckeln till ett långt äktenskap, have fun kids!! Skål för 1 år som gårdsägare och 17 år som fru Carlson!
