Uuh, nu har det varit sjukstuga här ett par dagar. Först jag och nu Nina. Bara en rejäl praktförkylning men ändå, man blir lite matt. Det är super många barn på skolan som är hemma i förkylning så det var väl bara en tidsfråga innan vi skulle trilla dit också. Hoppas det går över snabbt, hästarna och allt runt omkring ska ju liksom skötas ändå.. Vet inte om det är för att vi har varit hängiga eller om det är en reaktion på flytten från Ninas sida, men jädrar vilka mindre krig vi har utkämpat till och från de senaste dagarna, jag är helt slut. Jag gör en sak, hon får spelet, stökar till och ska göra om allt och jag får absolut inte hjälpa till. Ni som hållit på med hästar nån gång vet att det är ganska mycket kring sysslor som ska skötas varje dag. Utöver själva ridningen ska det mockas, fyllas på nytt spån, bytas vatten, göras mathinkar, fyllas höpåsar, mocka ur hagen, sköta om utrustningen, kanske skottas undan gödsel i gödselcontainern osv osv. Kort sagt, man vill gärna göra allt så snabbt och effektivt som möjligt för att det inte ska ta hela dagen, med tanke på att det är tusen andra vardagsgrejer som också ska hinnas med. Inte att allt ska ta tre gånger så lång tid. Självklart uppmuntrar jag Nina att hjälpa till, hon vill vara med och jag vill ju gärna att vi gör saker tillsammans, men när det nästan uteslutande slutar med att vi blir osams om något blir det ju en aning frustrerande.. [caption id="attachment_11311" align="alignnone" width="800"] När vi är sams passar vi på att köpa blommor från Ås Trädgårds självplock.[/caption] Hur undviker man ständiga konflikter? Jag känner inte riktigt igen henne när de här små utbrotten dyker upp så jag tror nästan att det kanske måste vara en reaktion på allt det nya? Paulina skrev ett så bra inlägg idag som jag verkligen tar till mig av. Jag som vuxen måste ju försöka förekomma för att vi inte ska hamna i dessa bråkiga situationer. Men det är inte så lätt alltid när man står där och redan har hamnat i en konflikt och den lille totalt blåvägrar att lyssna.. Tillslut får man ju nog. Bra tips av Paulina i alla fall som man får försöka ha i bakhuvudet. Ett sätt för mig är att försöka göra så mycket av sysslorna som möjligt innan Nina kommer hem från skolan så hon bara får/behöver hjälpa till med ett par mindre grejer. Så får hon känna att hon får vara med och hjälpa till och jag minimerar risken att bli stressad och irriterad för att det tar jäkligt lång tid. Det kommer nog bli bättre sen när Magnus kommer hem från turnén också så vi kan dela upp vardagen lite. Då lär väl förhoppningsvis stressnivån för att hinna med allt på dagarna sjunka. När jag är stressad blir jag grinig och otålig och det vill jag inte vara. Jag vill va sådär avslappnad och rolig som man är när man har semester och all tid världen för vad som helst. Men det är ju inte alltid så lätt när vardagen är tillbaka. De bra stunderna väger ändå upp Det är ju såklart inte så konstigt om det kommer en reaktion på flytten och allt som är nytt. Vi har ju inte bott här så länge än och de nya rutinerna är fortfarande nya för hela familjen. Man får försöka styra undan från de värsta krockarna så gott det går och ändå se till allt som är härligt och kul. För majoriteten av tiden tillsammans har vi ju det mysigt och bra! Som igår kväll när vi iförda morgonrock och pyjamas tog in och nattade alla hästar tillsammans. [caption id="attachment_11312" align="alignnone" width="800"] Man kan ta in hästar iförd morgonrock också![/caption] Nu får vi väl se hur den här vabb-dagen artar sig. Jag ska försöka undvika de värsta minorna, wish me luck! :)