Det går ju inte att inte kommentera detta. Hur kan det ha fått gå så långt? HUR kan man inte lyssna på dem som arbetar och spenderar större delen av sin vakna tid inom vården, som vet hur det är att dag och natt slå knut på sig själv för att klara av sitt jobb. År efter år har det varit en fråga som inte fått något svar eller ens något gehör. Backar givetvis alla som jobbar inom förlossningsvården till 100%!! Jag lider med dem, deras arbetssituation och frustration över att inte bli lyssnade på av bestämmande politiker. Jag lider också med alla gravida kvinnor som i detta nu kanske är livrädda inför hur deras förlossningar ska gå. Kommer det finnas någon hjälp? Fy fan. [caption id="" align="alignnone" width="800"] En rubrik man sett förut..[/caption] För 13 år sedan födde jag vårt första barn på BB Stockholm på Danderyds sjukhus. Jag minns det som en omtumlande men ändå bra upplevelse. Visst, barnmorskorna var lite stressade, men jag hade ändå en rutinerad person i rummet under hela förlossningen. De hjälpte mig igenom hela förloppet med sån självklarhet och trygg pondus. Den gick ganska fort och Ella kom ut med ett skrik som sig bör och vi mådde bra båda två. Sex år senare var det dags för nästa barn att komma ut på samma BB. [caption id="attachment_11386" align="alignnone" width="800"] En stolt Ella med lillasyster Nina❤️[/caption] Den gången märktes en markant skillnad. För det första så var man redan inställd på att det skulle vara fullt på det sjukhus man valt att föda på. Bara det är ju helt sjukt, att överfulla BB:n är ett ”normalläge” och något man förväntar sig som gravid. Och mycket riktigt, när det var dags att åka in var det givetvis fullbelagt. Som omföderska och med tanke på hur fort den första förlossningen gick förstod jag att även denna förlossning skulle gå fort. Jag väntade länge med att åka in och tog merparten av värkarbetet hemma. Så när vi väl kom till BB visste jag att NU kommer det att gå fort. Det sista man vill höra då är att det inte finns någon ledig plats att föda tryggt på. Vattnet hade gått hemma så när vi kom in gjordes ändå en undersökning i ett undersökningsrum. Rätt som det var förlorade de kontakten med Ninas hjärtljud och hittade inte någon signal från hennes hjärta på någon minut. Panik. Tillslut kom dock signalen tillbaka och jag fick ligga under bevakning i typ 20 minuter. Men sen var det ju fortfarande fullt. Ingen plats att föda på, på hela sjukhuset. Förlossning nummer 2 Som tur var hade vi möjlighet att ta in på patienthotellet som ligger i anslutning till BB Stockholm på Danderyd. Jag tänkte att om jag föder i rummet nu har jag i alla fall jävligt nära till akuten om något går fel. Värkarna tilltog snabbt och när jag tillslut kände att jag inte klarar av det här själv längre ringde vi ner till förlossningen igen. De hade öppnat ett rum till, jag fick en plats😭 Den lättnade går inte att beskriva i ord. Det tog nog inte mer än 40 minuter så var Nina ute. Jag visste ju att det skulle gå snabbt! En taxiresa till ett annat sjukhus hade sannolikt inneburit en födsel i taxin.. [caption id="attachment_11387" align="alignnone" width="750"] Nyfödd minigris❤️[/caption] Och nej, det var inte samma sak som under den första förlossningen. Vi var ensamma under perioder, vi märkte att barnmorskan sprang mellan flera förlossningar samtidigt. Med tanke på vad som hänt tidigare var man ju nojig att Nina inte mådde så bra där inne iom att hjärtljudet gick ner så markant. Tänk om hon inte skulle klara sig ut? Tänk om hon skulle få syrebrist? Men ut levande kom hon och jag klarade mig undan med några stygn. All heder och kärlek till dem som arbetade den här kvällen och hjälpte oss så gott de förmådde. Jag önskar bara att det kunde ha skett på ett lugnare och tryggare sätt för både mig och barnmorskorna. De måste få bättre arbetsvillkor och ge dem för fan högre löner!! Alla som blivit födda över huvud taget borde fatta detta. Politiker och högsta ledning - FATTA!! [caption id="attachment_11388" align="alignnone" width="800"] Min fina man och mina två friska, fina barn. Tacksam!![/caption]
